måndag 8 mars 2010

Minnesstund.

Gick fackeltåg för min vän som dött i fredags med minnesstund, och jag hade tänkt att allt skulle kännas lite bättre när man träffat gemensamma vänner och fått prata av sig tillsammans och så.. Men allt blev bara jobbigare, det vart som på riktigt, och det känns bara tungt nu.

Jag blir så less på mig själv när jag kommer på att jag måste vara så sjukt tråkig att lyssna på nu förtiden, är allmänt lätt irriterad och tystlåten. Och även fast jag skulle vilja prata med någon om allt som jag känner så vet jag inte vad jag ska säga, det finns som inga ord. Den uppgivenhet som jag känner just nu har genom livet varit konstant men just nu kan jag inte rikigt förstå den, för trots tråkiga omständigheter med en nära vän's bortgång så borde jag ju vara glad, resten av livet flyter ju på ganska ok. Men jag är kluven till allt, vill ut och umgås samtidigt som jag inte vill kliva upp på morgonen egentligen bara dra täcket överhuvudet och inte drömma alls.

Hoppas på någon förändring som kan få mig att se saker och ting lite klarare.

onsdag 3 mars 2010

Overkligt.

Har haft en dålig känsla i hela kroppen sedan förra veckan, när jag fick beskedet. Och jag tror inte riktigt att jag har förstått det helt än, det tog till och med förra fredagen innan verkligheten hann ikapp mig och min mur rasade.
Och det finns inga ord som kan beskriva hur fel, overkligt och bara jobbigt allt känns.

En vän som var mycket viktig för mig har gått bort, och jag känner mig helt ensam, som att jag är den enda som finns kvar på hela jordklotet. Det är lustigt, vi hade en fin relation innan jag flyttade första gången och sedan när jag flyttad tillbaka och träffade dig då så var det som att vi bara plockade upp våran vänskap igen som om att det inte hade gått mer än en dag.

Jag vet inte varför men jag kände alltid att vi var lite lika du och jag, vi tänkte väldigt lika tror jag. Du var som en beskyddande storebror för mig och du och jag hittade på mycket hyss tillsammans och jag visste att du alltid skulle finnas där, jag har alltid kunnat lita på dig. Du kommer alltid att vara min solsticka, alltid glad och full av energi!

Saknar dig så, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Vi ses sen bubben..