Gick fackeltåg för min vän som dött i fredags med minnesstund, och jag hade tänkt att allt skulle kännas lite bättre när man träffat gemensamma vänner och fått prata av sig tillsammans och så.. Men allt blev bara jobbigare, det vart som på riktigt, och det känns bara tungt nu.
Jag blir så less på mig själv när jag kommer på att jag måste vara så sjukt tråkig att lyssna på nu förtiden, är allmänt lätt irriterad och tystlåten. Och även fast jag skulle vilja prata med någon om allt som jag känner så vet jag inte vad jag ska säga, det finns som inga ord. Den uppgivenhet som jag känner just nu har genom livet varit konstant men just nu kan jag inte rikigt förstå den, för trots tråkiga omständigheter med en nära vän's bortgång så borde jag ju vara glad, resten av livet flyter ju på ganska ok. Men jag är kluven till allt, vill ut och umgås samtidigt som jag inte vill kliva upp på morgonen egentligen bara dra täcket överhuvudet och inte drömma alls.
Hoppas på någon förändring som kan få mig att se saker och ting lite klarare.
Run fat boy, run
14 år sedan
