onsdag 3 mars 2010

Overkligt.

Har haft en dålig känsla i hela kroppen sedan förra veckan, när jag fick beskedet. Och jag tror inte riktigt att jag har förstått det helt än, det tog till och med förra fredagen innan verkligheten hann ikapp mig och min mur rasade.
Och det finns inga ord som kan beskriva hur fel, overkligt och bara jobbigt allt känns.

En vän som var mycket viktig för mig har gått bort, och jag känner mig helt ensam, som att jag är den enda som finns kvar på hela jordklotet. Det är lustigt, vi hade en fin relation innan jag flyttade första gången och sedan när jag flyttad tillbaka och träffade dig då så var det som att vi bara plockade upp våran vänskap igen som om att det inte hade gått mer än en dag.

Jag vet inte varför men jag kände alltid att vi var lite lika du och jag, vi tänkte väldigt lika tror jag. Du var som en beskyddande storebror för mig och du och jag hittade på mycket hyss tillsammans och jag visste att du alltid skulle finnas där, jag har alltid kunnat lita på dig. Du kommer alltid att vara min solsticka, alltid glad och full av energi!

Saknar dig så, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Vi ses sen bubben..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar