tisdag 30 november 2010

Gaah!

Jag blir galen!

Känner mig så jävla less på mitt liv, samtidigt som jag ändå känner att allt ändå rullar på!
Vet inte vad jag ska göra för att den här rastlösheten ska försvinna eller iallafall bli mindre!

Boka en resa? Flytta från sambon? Flytta från stan? Flytta från Sverige? Supa mig full? Knarka? Skaffa en älskare? Spela bort massa pengar? Krocka med bilen?
Måste göra något, vad som!!

ÅHH!!

Orkar inte med mig själv..

onsdag 10 november 2010

Evighet.

Ja nu var det ju verkligen en evighet sedan jag skrev något här sist, och mest troligt så kommer ingen att läsa detta.

Men det är väl kanske inte för andras nöje jag skriver utan kanske mer ett terapeutiskt skrivande.

Nå väl, mycket har hänt, sommaren har kommit och passerat och nu är det vinter igen, och jag tänkte skriva lite snabbt om vad som har hänt sedan sist jag skrev.

Hmm, ja jag och Robban for till spanien i våras, allt var väl som vanligt där och före jag for så började jag gå till en privat terapuet (som jobbade enligt ISTDP-metoden), jag och Robban for även till spanien i slutet på augusti för att avsluta sommaren med rikigt värme och strålande sol.

Jag gick egentligen inte hos den dära privat terapueten så länge, lärde mig lite grann och vet egentligen inte varför jag slutade gå dit, gillade verkligen teurapueten men jag vet inte, kanske inte är rikigt rätt tillfälle för mig att göra en sådan seriös vändning i hela mitt tänkande.

När jag och Robban var i spanien i augusti så var även pappa där med hans nya tjej Betty, hon är från Venezuela, jätte trevlig människa, nästan jämngammal med pappa. Och eftersom att mamma ganska fort efter skilsmässan träffade sin nya kille Harry, så tyckte jag att det var roligt att pappa fick vara nykär och inte vara helt ensam.

I september så fick dock famlijen beskedet om att min mamma fått cancer, som börjat i livmodern och spridit sig vidare till lever och lymfköttlarna. Hon var i mycket dåligt skick och låg inne på sjukhuset i Umeå några veckor. Och jag har tänkt på det tidigare men nu kom jag och tänka på det igen, att min mamma är väldit skör och svag, hon har alltid varit det.. Och faktum är att jag inte vet om hon rent psykiskt kommer att klara den här cancern.

Och eftersom att jag sedan jag avslutade min praktik bara haft lite olika ströjobb och varit väldigt frustrerad över att jag inte vetat vad jag skulle göra med mig själv, plugga vidare eller vad jag ville göra.

När mamma blev sjuk och fick komma hem så började jag köra mellan Umeå och Skellefteå mycket, dels för att jag inte hade mycket annat att göra dels för att hon inte längre klarar av enkla grejer som att handla mat och sånt, då hon knappt lämnar lägenheten. Och eftersom jag var i skeå mycket så passade jag på att hjälpa pappa med lite jobb för att han höll på att jobba ihjäl sig. Och efter att jag gjort en del jobb så har jag nu fått en konsultanställning fram tills sommaren, och det känns rikigt roligt faktiskt, fast jag hoppas att när jag blir mer självgående kan vara på kontoret i Umeå och inte behöva åka till skeå varje vecka eller iallafall kanske bara åka bort någon dag.

Ja just ja sen så har jag fått påbörja en ADHD-utredning, sjukt mycket de kollar, går ju inte direkt att fejka en ADHD-utredning, har gjort en massa tester och ska få göra fler, sen ska de röntga huvudet och sen kolla hur hjärnan reagerar genom att typ sätta fast elektroner på huvudet eller nått sånt, kom inte ihåg vad det heter.

Tror väl inte rikigt att jag har ADHD med hyperaktivitet utan att jag har ADHD utan hyperaktivitet som kallas ADD. Har läst lite om det och tycker att det stämmer in så sjukt bra på mig, blev sjukt glad när jag började läsa om det för att det känndes som att jag hittade mig själv, men vi får väl se vad testerna visar..

Ja nu har jag fått skriva av mig lite, kanske tillochmed börjar skriva ofta igen.. Ni märker ju..

Ciao.

måndag 8 mars 2010

Minnesstund.

Gick fackeltåg för min vän som dött i fredags med minnesstund, och jag hade tänkt att allt skulle kännas lite bättre när man träffat gemensamma vänner och fått prata av sig tillsammans och så.. Men allt blev bara jobbigare, det vart som på riktigt, och det känns bara tungt nu.

Jag blir så less på mig själv när jag kommer på att jag måste vara så sjukt tråkig att lyssna på nu förtiden, är allmänt lätt irriterad och tystlåten. Och även fast jag skulle vilja prata med någon om allt som jag känner så vet jag inte vad jag ska säga, det finns som inga ord. Den uppgivenhet som jag känner just nu har genom livet varit konstant men just nu kan jag inte rikigt förstå den, för trots tråkiga omständigheter med en nära vän's bortgång så borde jag ju vara glad, resten av livet flyter ju på ganska ok. Men jag är kluven till allt, vill ut och umgås samtidigt som jag inte vill kliva upp på morgonen egentligen bara dra täcket överhuvudet och inte drömma alls.

Hoppas på någon förändring som kan få mig att se saker och ting lite klarare.

onsdag 3 mars 2010

Overkligt.

Har haft en dålig känsla i hela kroppen sedan förra veckan, när jag fick beskedet. Och jag tror inte riktigt att jag har förstått det helt än, det tog till och med förra fredagen innan verkligheten hann ikapp mig och min mur rasade.
Och det finns inga ord som kan beskriva hur fel, overkligt och bara jobbigt allt känns.

En vän som var mycket viktig för mig har gått bort, och jag känner mig helt ensam, som att jag är den enda som finns kvar på hela jordklotet. Det är lustigt, vi hade en fin relation innan jag flyttade första gången och sedan när jag flyttad tillbaka och träffade dig då så var det som att vi bara plockade upp våran vänskap igen som om att det inte hade gått mer än en dag.

Jag vet inte varför men jag kände alltid att vi var lite lika du och jag, vi tänkte väldigt lika tror jag. Du var som en beskyddande storebror för mig och du och jag hittade på mycket hyss tillsammans och jag visste att du alltid skulle finnas där, jag har alltid kunnat lita på dig. Du kommer alltid att vara min solsticka, alltid glad och full av energi!

Saknar dig så, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Vi ses sen bubben..

onsdag 17 februari 2010

Väntar.

Har inte skrivit något på evigheter så jag antar att ingen kommer att läsa det här.

Det har hänt en hel del sen jag skrev senast, en de bra och en del dåliga saker.

Men jag har funderat en del, eller det gör jag väl jämt, tänker, hela tiden.
Tänker varför känns allt likadant, om nu så mycket tid har passerat och så mycket saker har hänt, varför känns det fortfarande som tidigare? Jag är så jävla less på att alltid stå utanför och titta in, så less på att aldrig få något gjort, att allt ska kännas så jävla meningslöst. Jag vet att jag egentligen bara ska vara glad för att jag lever och att mina nära och kära mår bra, men det hjälper inte. Vad är det för fel på mig?

Varför känner jag mig fortfarande som 13år och inte alls har någon aning om vem jag är eller vad jag vill med mitt liv, alla andra lyckas gå framåt och värkar så säkra på vad de vill.
Medans jag är här och väntar på något...

Vet exakt vad jag behöver för att bara må bra, men får inte..

fredag 24 juli 2009

Jodida pero contenta

Jag har varit sjukt dålig på att skriva i sommar, har haft massa grejer för mig sedan inget direkt intressant att skriva om tror jag.

Sitter hemma nu, har hosta som jag haft hela sommaren. David ligger och sover på soffan och jag sitter och dricker en cider för att jämna ut baksmällan lite. Jag och David delade på en låda vin igår, ja jag vet att det var torsdag igår och att kl bara är typ strax efter 14 nu. Men jag jobbade inte idag och då kändes det som att det var fritt fram. David bor hos mig nu, det går faktiskt rikigt bra, mot all förmodan. Hector var förbi igår också med en låda cigg som han köpt åt mig när han var i Polen, omtänksamt tyckte jag, david vart mest svartsjuk. Men då får han väl vara de då.

Hjälpte David att hitta till ett kontor där han skulle på intervju igår, han fick jobbet! det är skit bra, han blev med ens skit possitiv.

Daniel har farit till Skeå nu, fått sin fotbojja och kommer vara inlåst i sin lägenhet nu ett tag. Kanske lika bra, killen är ju fan Insane! Rolig fast inte rikigt klok.

Min syster och hennes familj var här i veckan, vi var på Grönan. Skit jobbigt, heeeela jävla dagen var vi där. Jag gillar inte karuseller, så jävla överskattat jävla skit. Det var kul att träffa syrrans unga och så men det var skönt när dom for också.

Ikväll kommer Sebastian och eventuellt Krilo hit, Sebastian har varit i Skeå någon vecka så varken jag eller David har träffat han på ett tag. och Krilo har man inte sett på typ evigheter, snackat med han lite på telefon bara men inte mer.

Nästa vecka är jag helt ledig och veckan efter de så börjar min skola om. Jag har trotts allt hunnit med rätt mycket i sommar, för er som tål så kommer jag berätta, resten får vara ovetande.

Näe nu ska jag hoppa på David, han väckte mig tidigt i morse och var skit jobbig så nu när han väl sover ska han fan få igen. Ska nog göra lite kaffe också, vi var duktiga och gick till affären och bolaget tidigare, för en gång skull så har jag en full kyl, med både öl och mat. Det blir en gammal klassiker ikväll, Tacos! Skit länge sen man käka de.. Skit länge sen jag änns handlade annat än öl för den delen.

"Men mat är överskattat, och när man väl supit några månader så slutar man ha ont i magen"
citat från min kära vän Daniel.

Tack och hej.

Ps. Måste även tillägga att jag lyckas undvika Skeå hela sommaren! Ett nytt personligt rekord för mig, två hela sommrar utan att behöva vistas i den där jävla hålan. Ds.


fredag 10 juli 2009

Ciao

Jag har inte skrivit på ett tag, jag vet. Sorry.

Allt just nu känns jätte konstigt.

Danne tog en överdos igår, och allt vart uppochner. Så mycket har hänt sedan jag skrev senast. David bor hos mig. Och just nu känns det bara bra att skriva lite. Sebbe har åkt till skeå, Tomas också, det känns riktigt tråkigt. Rikigt tråkigt. Må saker och ting lösa sig.

Sommaren är här och vad som hällst kan hända. Diskutionen ikväll är barn, jag gillar inte barn. Danne har barn, han får inte änns träffa sin unge. Vad fan är de för nått?
Dannes morsa har fått en strocke också, oj känns som om jag snackar om Danne så mycket. Men så mycket saker som hänt har cirkulerat kring honom. Han fåt fotboja nu när han åker upp till skeå nästa han åker upp.

barn, any ways, dont like them. Danne är ju kanske inte rikigt världens bästa farsa, och det vet han. Men försöker snacka han till ett bättre liv att leva än det han lever nu, kanske inte kommer att hända men ändå.

Davve tjatar om det han ska ha, suck, jävla tjat fitta asså. Han kommer att få de han behöver snart. Om inte så får han fan spö av mig. Har fortfarande sår fulla armarna efter att jag och Sebbe hade lite fight, fast på skoj, men det som först är på rolig blir inte på skoj så jäva länge. Fan Sebbe.

men men

Ska återgå till dessa vi får se när jag skriver nästa gång.

Ciao.